Doktorn och socialen

Hej, idag har jag varit på 2 möten det tog typ sammanlagt 3 tim och 30 min. Var först till läkaren klockan 08.30, kollade upp min antidepressiva medicin och kom fram till att jag skulle byta till en ny, eftersom att jag haft samma i 3 år och den typ slutat värka. Doktorn sa även att det inte var relevant eller ”prio” ett med skolan just nu, vilket jag håller helt med om. Vet själv att jag inte klarar av skolan just nu, men jag ska fan visa för dom som inte tror på mig att jag kommer läsa upp mina betyg sen. Sen var jag till socialen vid 10.30 det gick väl rätt bra men tycker att dom ibland kan bemöta en med lite mindre respekt, så då blir det oftast att jag blir arg eller blir ledsen.

Sen var det dags att åka upp till labb och ta blodprover, har gjort det så många gånger förut men var ändå lite orolig då jag för typ 2 veckor sedan låg inne i Falun i 4 nätter och där fick jag ta ryggmärgsprov, då sticker dom alltså in en nål i ryggen mellan kotorna, sen ska ryggmärgsvätskan droppa ner i ett rör, tror dom tog typ 30 droppar från mig och det tar typ 5 min tills det är klart. Det var den värsta upplevelsen, det gjorde så sjukt ont, fick 2 panikattacker och läkaren var tvungen att sticka om 3 gånger för att jag fick sån panik. Fick även lugnande sista gången, så efter det tänkte jag om jag blivit sprut rädd och känner minsta lilla (har aldrig varit sprut rädd förut) så jag var lite nervös inför provet. Sen när jag kom in till labb tog sköterskan fram 8 stora rör, och tydligen skulle hon fylla alla med mitt blod, då blev jag ju inte mindre nervös liksom. Men när hon stack in nålen kände jag ingenting alls, bara att det var nått i armen, så efter ryggmärgsprovet verkar jag tappat känseln för alla andra stick haha 🙂 Dom fyllde iallafall 8 rör det gick bra men blev och skaka lite på slutet, så fick äta lite choklad och godis efteråt så jag ej skulle svimma. Proverna skulle iallafall skickas upp till Falun sen skickar dom svar, så får se vad proverna visar.

s 012s 014

Godmorgon

Godmorgon, just nu är klockan 07.21 och jag ska strax åka och träffa min läkare. Efter det ska jag åka till soc, ska bli spännande och höra vad dom har att säga…

tyvärr så tycker jag att man inte alltid blir bemött med respekt av myndigheterna.. synd att det ska kännas så tycker jag då dom faktiskt är väldigt viktiga för vårat samhälle.

Att känna sig uppskattad

Att känna mig uppskattad av folk i min närhet är nått jag söker jättemycket efter. Jag har har hela mitt liv känt mig underlägsen när det gäller vänner osv. Vet att jag aldrig har varit någons förstahandsval utan snarare folks sistahandsval. Under min uppväxt så har jag fått många erfarenheter och har lärt mig bland annat att folk har sån skev uppfattning om hur människor ska vara, man ska vara skitsnygg smal ha dyra kläder/saker och helst ska man vara skit elak. Självklart tycker jag att det är helt sjukt att det är så man ”ska” vara. Jag tror iallafall att snällhet kommer vinna i längden. Många ”elaka” människor blir ”populära” för att andra blir typ rädda för dom och tycker att dom är coola, eller så vill dom själva inte råka ut för deras elakheter.
Alltså så måste man alltså vara typ populär cool och ”elak” för att bli uppskattad av andra?
Jag har alltid försökt mitt bästa att vara snäll mot alla, även dom som behandlar mig som skit, jag har varit blyg osv. Men det jag stör mig mest på är människor som skulle kunna tänka sig att vara med t.e.x mig men inte ”vågar” för man är rädd för vad alla andra ska säga.

Iallafall så har jag 1 person som jag växt upp med sen dagis som alltid funnits där för mig, och det är jag evigt tacksam för.

Nått som fick mig glad/känna mig uppskattad var när jag fick mitt jobb på Ica.
Jag sitter mest i kassan där jag (oftast) känner mig trygg och jag tycker om att träffa folk och kunna hjälpa till om dom behöver hjälp.

Jag spelar gitarr, piano , fiol och sjunger, så när jag får förfrågningar om att spela på avslutningar eller konserter så känner jag mig även då uppskattad.
Så alltså måste man typ hitta egna saker som gör att man känner sig uppskattad. För folk är ju inte så bra på att visa uppskattning för andra, dock en människa som får mig att känna mig väldigt uppskattad är min systerdotter på mammas sida, hon är 6 år och vet att jag är hennes moster men kallar mig för hennes syster :)…
bilder 134.PNG

Rutiner

Godmorgon eller nu är det väl förmiddag 😉 Idag var det första dagen på typ 1 månad som jag gick upp och åt frukost, klädde på mig och borsta tänderna innan typ 13-13.30 på dagen. Jag har alltså just nu slutat skolan så då tappar man lätt rutinerna och jag sover tills typ 14.00 då jag går upp och duschar osv eftersom jag jobbar kväll och börjar 16.00.

Men som sagt så är rutiner väldigt viktigt för att man ens ska fungera. Sånt trodde jag inte alls på för typ 1 månad sedan men känner nu att när jag mest har sovit och vilat om dagarna så har jag blivit att må sämre. Visst är det viktigt att vila emellanåt men om det är näst in till det ända man gör så blir inte det heller bra.

Precis när jag slutade skolan för typ 2 månader sedan så hade jag fortfarande lite rutiner, jag gick upp runt 9-10 tiden och gick ofta direkt ut till stallet, folk som håller på med hästar vet att det tar iallafall runt 3 timmar per dag i stallet, sen var det typ dax att jobba så då fanns det nått att göra om dagarna. Men ju mer tiden gick så tröttna jag. Och det dummaste man kan göra då är att sluta göra saker som man egentligen tycker är roligt, då det tyvärr oftast blir så att man bara ligger i sängen hela dagarna.

Men nu ska jag iallafall försöka att få tillbaka mina ”morgonrutiner” till att börja med.

Kram.

bilder 559bilder 557bilder 555bilder 562

//pagead2.googlesyndication.com/pagead/js/adsbygoogle.js

(adsbygoogle = window.adsbygoogle || []).push({
google_ad_client: ”ca-pub-6164834126210769”,
enable_page_level_ads: true
});

Min kamp mot min ohälsa

Hej, jag heter Tilda, går i 9:an dock så går jag ej i skolan just nu. Här kommer jag bland annat att skriva om min psykiska ohälsa och om min erfarenheter om myndigheter, och mitt liv helt allmänt. Jag har lidit av ångest och depression i närmare 9 år. Ätit antidepressiva i snart 3 år. Jag vill dela med mig av min berättelse även om den inte når ut till många alls, men jag vill på nått sätt försöka minska skammen som finns runt psykisk ohälsa genom att dela med mig av mina erfarenheter.